I den mycket läsvärda boken Motivationsrevolutionen går Magnus Lindwall och Olof Röhlander igenom olika typer av motivation, och hur det hänger samman med prestation och välmående. De lyckas avhandla motivation på ett mycket lättillgängligt, men likväl elegant sätt. Mitt mål med denna artikel är att belysa de delar ur boken som fångade mig mest, och som jag tror andra kan ha glädje av.

Det finns olika idéer om vad som motiverar oss.

Idén om den ekonomiskt rationella människan menar att vi väljer det som är mest lönsamt för oss, och tvärtom väljer bort saker med en för hög kostnad.

Evolutionsteorier menar att vi väljer det som maximerar vår chans att överleva, och därefter fortplanta oss. Mat, vatten och en behaglig temperatur kommer först och därefter fokuserar vi på potentiella partners.

Maslows motivationshierarki menar att vi först strävar efter materiell trygghet, därefter socialt erkännande och slutligen vill vi förverkliga oss själva genom att blomma ut genom att uppnå vår potential.

Enligt Freud vet vi inte varför vi agerar som vi gör, då vi styrs av drifter och behov som ligger i vårt undermedvetna och som vi per definition inte känner till. Medvetandet rymmer de förklaringar vi själva kan ge våra handlingar, men det rör sig enbart om toppen av ett, i övrigt dolt, isberg.

Behavioristerna med Watson och Skinner i spetsen gillade inte Freuds idé då den ej lämpar sig väl för empiriska studier. De ansåg istället att vi fortsätter utföra beteenden som leder till att vi får något bra, eller slipper något dåligt. Medan vi slutar med det som leder till någon form av bestraffning.  

Självbestämmande teorin om motivation är huvudaktören i boken Motivationsrevolutionen. Den uppkom till stor del som en kritik mot behaviorismen då dess upphovsmän ansåg att behavioristerna såg människan som passiv. De menade tvärtom att människan av naturen är skapad för att vilja utforska och upptäcka. Om vi får rätt förutsättningar kommer vår motivation tendera att vara hög.

Enligt självbestämmande teorin handlar det inte enbart om motivationens intensitet, utan också om typen av motivation. Vi har amotivation som innebär att vi varken ser aktiviteten i fråga som meningsfull eller funktionell för oss. I detta fall är sannolikheten mycket låg att vi kommer ägna oss åt den. Sedan har vi yttre motivation som betyder att vi motiveras att göra något för att få eller slippa något annat. Det mest klassiska exemplet är kanske att utföra en arbetsuppgift för att få pengar, men det kan också handla om att göra något för att slippa dåligt samvete.

Den yttre motivationen är i sin tur uppdelad i olika sorter. Ifrån den kontrollerade motivationen som innebär att vi enbart kommer göra något för att få något annat, till den identifierade motivationen då vi ser aktiviteten som mycket värdefull då den ger oss något vi värderar högt. Här tror jag träning hamnar för många, det är inte nödvändigtvis kul att va på gymmet, men vi ser de positiva hälsoeffekterna som nödvändiga för ett gott liv.

Sist men inte minst har vi den inre och mest långsiktigt hållbara motivationen. I detta läge utför vi en aktivitet för dess egen skull. Exempelvis att spela fotboll enbart för att man just gillar att spela fotboll. Denna motivation kommer för de flesta att hänga samman med mest positiva känslor i stunden. Har man en aktivitet som försätter än i detta läge är min gissning att hela ens liv berikas.

Vilken typ av motivation du har kommer bero på en mängd olika saker. En del saknar du helt kontroll över medan annat är sådant som du och andra kan kontrollera. Ge dig själv så stor chans som möjligt genom att se vad du kan göra för att få mer inre motivation, men också mer hög kvalitativ yttre motivation. Om du lyckas tror jag dina chanser att uppnå specifika mål ökar, samtidigt som din generella livstillfredställelse blir högre.

Referenser/lästips

Motivationsrevolutionen av Magnus Lindwall och Olof Röhlander